Sandhamns värdshus är ett av Sveriges äldsta. Sandhamns läge vid den livligt frekventerade farleden gjorde ön intressant för krögare. Redan på Karl XI:s tid, år 1672, hade ön ett gästgiveri som förmodligen tillhörde lotsarna. I slutet av 1600-talet ägdes en krogstuga av en man som hette Beltman som var jaktlöjtnant (chef) på en tulljakt. På nuvarande tullhusets plats (
https://reveal.world/story/1450) låg två krogstugor. När tullhuset uppfördes flyttade man en av stugorna till lotsåldermannens gård,”Holmska gården”, som ligger bakom det nuvarande värdshuset.
Den andra krogstugans timmer utgör den äldsta delen av det nuvarande värdshuset. Resten byggdes till i mitten på 1800-talet. Verandan tillkom vid 1900-talets början.
1896 tillbringade konstnärerna Verner von Heidenstam, Gustaf Fröding, JAG Acke, Albert Engström och Birger Mörner tillsammans med sina fruar några augustiveckor i Sandhamn. Man festade mest hela tiden och Albert Engström uppfann under vistelsen sitt omskrivna "flytande smörgåsbord". Sällskapet bodde var och en för sig i små röda stugor men måltiderna intogs vid ett gemensamt bord i Värdshuset.
På kvällen den 11 december 1940 brann en stor del av Sandhamns Värdshus ner. Orsaken var några askkoppar som hamnat i en wellpappslåda. Med hjälp av gamla ritningar kunde Värdshuset återuppbyggas. Den 30 maj 1941 kunde Värdshuset återinvigas.
I mitten på 1900-talet drevs Värdshuset av Carl Erich Zaar. Han lyckades utverka både vin- och spriträttigheter, men med det förbehållet att spriten endast skulle få serveras i restaurangen på övervåningen. Men det bekymrade inte Calle Zaar, som kallade konjaken och whiskyn för "vit sherry" i den enklare avdelningen en trappa ner. Maten bestod mest av rejäl husmanskost, falukorv, köttbullar, stekt strömming och i restaurangen på verandan salta biten, kokt gädda och Calles egna pannbiff. Något grönt till maten var det sällan, på sin höjd några ensamma burksparrisar på tallrikskanten. Gästerna hade stor respekt för Calle. Det behövdes aldrig några ordningsvakter om det blev för stojigt. Då hämtade han resolut en kanna med amoniak och stänkte rejält på kroggolvet. På mindre än en minut hade alla gäster störtat ut ur lokalen. Calle Zaar drev Värdshuset till sin död 1976.
Idag finns det en pub, en klassisk a la carte restaurang och en uteservering i lokalerna. Hit kommer man för att uppleva ett stycke svensk kultur och god mat med härlig utsikt över vattnet.
