Sandhamn hade från början ingen kyrkogård utan de döda fick föras till Djurö för att begravas. Undantag gjordes dock för besättningar som dött i smittsamma sjukdomar och dylikt. Dessa begravdes på den plats där Seglarhotellet står idag. Platsen kallades på den tiden Kyrkogårdsudden. Sandhamn drabbades av sin första koleraepidemi 1834 och då lär också kyrkogården (som ligger på öns västra del) ha invigts. Det sägs ha varit lotsen Ljungberg som kom sjuk ifrån Stockholm och dog inom 12 timmar. På grund av smittorisken kunde han inte föras till Djurö utan blev kyrkogårdens första innevånare. År 1853 slog koleran till igen och enligt noteringar ska minst 14 personer ha begravts den 18 september. När det nya Seglarhotellet skulle byggas 1998, så hittades en mängd skelett vid en arkeologisk utgrävning. För att dessa skulle få en ny viloplats gick en procession från hotellet till kyrkogården där det sedan hölls en begravningsceremoni. En minnesten restes också på kyrkogården med inskriptionen ”Viloplats för dem som före 1834 gravsattes på Kyrkogårdsudden, här åter gravsatta 1998”.
