Farleden genom Sandhamnssundet var öppen bara för örlogsfartyg till i slutet av 1600-talet då den även blev tillgänglig för handelsfartyg. Behovet av lotsning var med ens stort. 

Bönderna på Eknö hade lotsning som bisyssla på 1600-talet. Eknö ligger ett stycke längre in i skärgården och var ett så kallat lotshemman. Sandön var deras betesholme (för två kor) och användes också som observationspost för lotsarna. För lotshemman rådde viss skattefrihet och man slapp att gå skallgång efter varg. Lotsarna avlönades av lotshemmanet och fick dessutom lotspenning av dem som lotsades.

Vid 1800-talets mitt hade båttrafiken ökat och behovet av lotsning blev större. Lotsarna på Eknö lämnade sin ö och bosatte sig på Sandhamn permanent. Sandhamn hade sedan länge varit lotsarnas mark men trots att tulltjänstemännen tog en hel del av marken fick lotsarna betala skatt till dem och tulltjänstemännen var befriade från avgifter. Det sägs därför att förhållandet mellan tullare och lotsar länge var väldigt kyligt. 1850 tjänstgjorde 22 lotsar på Sandhamn. De förfogade över ett antal ekor och två lite större båtar, en för fyra åror och en för sex åror. Ett fartyg som behövde lots hissade lotsflagga och sköt ett löst skott från en lättare däckskanon (nicka) för att påkalla uppmärksamhet. När lotsarna upptäckte fartyg rodde fyra man ut och mötte. I hårt väder var lotsarnas uppgift riskfylld. Det fordrades hög koncentration att från en bräcklig liten roddbåt i hög sjö borda ett fartyg.

Detta torn byggdes 1869 och ersatte ett äldre enklare. 

Photo: Eknö Hemman Samfällighetsförening (www.eknohemman.se) - Utställning om Sandhamn

På höjden reser sig idag en lotsutkik i betong uppförd 1962.

Källa: Eknö Hemman Samfällighetsförening (www.eknohemman.se) - Utställning om Sandhamn, https://www.destinationsandhamn.se/om-sandhamn/historia