I slutet av 1700-talet får gravören och köpmannen Aaron Isaak från Tyskland, som förste jude någonsin, tillåtelse att bosätta sig i Sverige utan att behöva avsvära sig sin tro. Isaak grundar landets första mosaiska församling och låter även bekosta stadens första judiska begravningsplats, där cirka 300 personer begravs mellan åren 1782 och och 1888. Aaron Isaak och hans hustru vilar i en av de gravar som omgärdas av ett staket.

“- Vad är det för en park? undrade jag.

- Det är ingen park, svarade hon. Det är en kyrkogård.

En kyrkogård inklämd mellan moderna bostadskvarter? Jag var överraskad.

- Det är den gamla mosaiska kyrkogården, förklarade hon. Här har säkert ingen begravts på över hundra år- På den tiden var det här en utkant av stan.

Jag nickade. Sedan dess hade tydligen gatunivån höjts, tänkte jag och lät blicken svepa fram längs rader av mörka träd vilka tycktes stiga upp er en öppning i underjorden.

- Nu kan man inte se gravstenarna där nere, sade hon lugnt. Men jag vet att de finns och det är inte särskilt behagligt.

Hon vände sig om och skramlade med nyckelknippan. Kyrkogården gör väl sitt till för att man ska bli spökrädd, tillade hon.

Jag instämde.

- Ni borde flytta härifrån, sade jag.”

(Lysande landning, Stieg Trenter, 1946)