Under hela 1960-talet utredde en och samma kommitté användningen och förvaltningen av stadens kulturbyggnader. Slutbetänkandet kom 1972 och bland de första uppgifter som staden måste ta ställning till var Bo gårds framtid. Trots det stora förfallet var byggnaden, byggd 1777 av friherre Carl Pfeiff, ett omistligt miljöobjekt bland den nya bebyggelsen på Bo gärde. Restaureringen genomfördes 1974-1975. Till en början föreslogs att byggnaden skulle göras om till tjänstebostad, men slutligen valde man en mer allmännyttig, social inriktning. Östra längan används i dag av bland annat hemtjänsten och den västra hyrs ut som festlokal. De röda paviljongerna används till skolbibliotek och undervisningslokal för musikskolan. Husen var från början utan panel och det rödfärgade liggande timret gav ett helt annat intryck än i dag. Bo gård var länge ett lantbruk och de uthus som en gång fanns – stall, ladugård, loge, sädesmagasin, visthusbod, svinhus, smedja m m – är sedan länge borta. Kvar finns endast den kvarn som uppfördes på Kvarnbacken öster om gården 1816.
Text: Louise Schlyter
Foto: Holger.Ellgaard, licensed under the Creative Commons Attribution-Share Alike 3.0 Unported license
